skuggliv

försöker låta bli att gråta, det gör ingen skillnad, det enda man får e huvudvärk!

Jag saknar min vän...
Vi skulle inte låta det som hände splittra oss, vi skulle fortsätta som vi alltid gjort...  men så e det inte...
jag kommer inte i håg om du har ringt en enda gång sen det hände?
Du svarar inte på mail längre...
Nu hade du inte tid att ta mitt samtal heller...

vad ska jag göra?
brukar alltid säga, att jag inte går dit jag inte är önskad...
och för tillfället känner jag mig allt annat än önskad, känns som att jag klänger mig fast när jag borde släppa taget... är det så?
Den vän jag har haft längst, min "syster", är hon förlorad för mig?
Jag vet inte, vet inte vad jag ska tro....

Vet bara att det värker i mig, jag känner mig tom, och tårarna fyller mina ögon...

är ännu en vän borta???