Fel på mig??
Nog vet jag har en störning... men ärligt talat, VAD E DET FÖR FEL PÅ MIG, MED MIG?
Varför står människor bara ut med mig en viss tid, sen försvinner dom, sakta men säkert?
Vad e det jag säger som e så fel? Vad e det jag gör som e så jävla jobbigt?
Varför säga till mig att du tycker om mig, att du älskar mig, när vi väl träffas, och sen bara liksom blekna bort...
vad e det jag gör som gör att alla jag tycker om drar sig undan mig, förr eller senare??
Jag försöker att inte bli sårad, men hallå, detta är människor jag har släppt in i mitt hjärta!Dom försvinner inte lika lätt därifrån, som så lätt som det verkar vara att försvinna från mig....
Jag börjar starkt undra, är vänskap verkligen värt det? Och hur släpper man in någon ny i sitt hjärta, när man av erfarenhet vet, att dom förr eller senare kommer att såra? Att man inte kommer att duga, att dom kommer att vilja ändra på en...att jag kommer få låtsas, inte få vara den jag är? Vad e meningen med det då?
Blir livet någonsin lättare? Gör det mindre ont? Förstår man mer, om alla vad och varför?
Ärligt talat, jag är snart 30, och jag blir inte yngre... men jag blir inte heller bättre, inte friskare.. är det så här mitt liv kommer se ut?
ett liv i en lägenhet, jag som längtar så ut på landet! Inga barn, när jag har längtat efter det sen jag var femton!
Det är en person som gör att jag går upp ur sängen. En som gör att jag klär på mig och inte bara drogar ner mig igen. Min danny...
Han är en av dom som har sårat mig mest, och jag älskar honom med allt jag är. Han är allt och han är min, säger han... att han e bara min...
Så fasten jag e så trött i själen att jag bara vill låta den vila för evigt, trots att min kropp värker, och min hjärna... står på error, så kommer jag åter igen gå upp i morgon, för han finns där och där han är vill jag vara...
Jag älskar dig, min danny
Och trots att livet inte alls är som jag drömde om, så har verkligheten överträffat drömmen i en sak, och det e du, jag trodde aldrig att jag skulle finna någon som älskar mig så som du gör, att en man kunde vara så omtänksam och öm, samtidigt som han är så stark. Vilken drömman jag än drömde i hop, så är du så mycket bättre, jag kunde inte dikta i hop dig, för jag visste inte att det fanns en sådan varelse.....
Varför står människor bara ut med mig en viss tid, sen försvinner dom, sakta men säkert?
Vad e det jag säger som e så fel? Vad e det jag gör som e så jävla jobbigt?
Varför säga till mig att du tycker om mig, att du älskar mig, när vi väl träffas, och sen bara liksom blekna bort...
vad e det jag gör som gör att alla jag tycker om drar sig undan mig, förr eller senare??
Jag försöker att inte bli sårad, men hallå, detta är människor jag har släppt in i mitt hjärta!Dom försvinner inte lika lätt därifrån, som så lätt som det verkar vara att försvinna från mig....
Jag börjar starkt undra, är vänskap verkligen värt det? Och hur släpper man in någon ny i sitt hjärta, när man av erfarenhet vet, att dom förr eller senare kommer att såra? Att man inte kommer att duga, att dom kommer att vilja ändra på en...att jag kommer få låtsas, inte få vara den jag är? Vad e meningen med det då?
Blir livet någonsin lättare? Gör det mindre ont? Förstår man mer, om alla vad och varför?
Ärligt talat, jag är snart 30, och jag blir inte yngre... men jag blir inte heller bättre, inte friskare.. är det så här mitt liv kommer se ut?
ett liv i en lägenhet, jag som längtar så ut på landet! Inga barn, när jag har längtat efter det sen jag var femton!
Det är en person som gör att jag går upp ur sängen. En som gör att jag klär på mig och inte bara drogar ner mig igen. Min danny...
Han är en av dom som har sårat mig mest, och jag älskar honom med allt jag är. Han är allt och han är min, säger han... att han e bara min...
Så fasten jag e så trött i själen att jag bara vill låta den vila för evigt, trots att min kropp värker, och min hjärna... står på error, så kommer jag åter igen gå upp i morgon, för han finns där och där han är vill jag vara...
Jag älskar dig, min danny
Och trots att livet inte alls är som jag drömde om, så har verkligheten överträffat drömmen i en sak, och det e du, jag trodde aldrig att jag skulle finna någon som älskar mig så som du gör, att en man kunde vara så omtänksam och öm, samtidigt som han är så stark. Vilken drömman jag än drömde i hop, så är du så mycket bättre, jag kunde inte dikta i hop dig, för jag visste inte att det fanns en sådan varelse.....
Skriva av mig
det är mycket som snurrar i huvudet på mig nu, ett huvud som borde ligga på kudden och sova!
vänner- vad e det egetligen? vad e din syn på det? Hurdan är en vän? what`s the big nonos?
trodde jag hade så mycket att skriva ner, nu känns det som att en vägg slagit ner i mellan mig och det jag ville lufta...
Jag har inte många vänner, betyder det att man är en dålig person då?
Är det jag som jagar bort dom? och i så fall, hur??
Jag vet ingenting om människan, annat än att man inte kan lita på dom.
men elakt nog är vi människor skapta så att vi behöver ett socialt liv, i alla fall, lite då och då.
nä.. gå och lägg dig för fan!
vänner- vad e det egetligen? vad e din syn på det? Hurdan är en vän? what`s the big nonos?
trodde jag hade så mycket att skriva ner, nu känns det som att en vägg slagit ner i mellan mig och det jag ville lufta...
Jag har inte många vänner, betyder det att man är en dålig person då?
Är det jag som jagar bort dom? och i så fall, hur??
Jag vet ingenting om människan, annat än att man inte kan lita på dom.
men elakt nog är vi människor skapta så att vi behöver ett socialt liv, i alla fall, lite då och då.
nä.. gå och lägg dig för fan!
