skuggliv

Man brukar säga att, "är det inte det ena, så är det de andra".. Och det är fasen jobbigt nog, men när det är båda samtidigt.. då är det fan inte lätt att hålla näsan ovanför vattenytan!

Jag är nere i en ordentlig svacka.. och har varit det längre än vad jag vill minnas... Varje dag är en kamp.. och jag är helt jävla utmattad!

I dag mår jag verkligen piss... ovanligt va??

Men i dag är det inte "bara" psykiskt.. nä nu har min hals lagt av igen.. Jag har haft problem med det här i perioder.. jag blir hes, och sen tappar jag rösten.. så förra gången jag fick det gick jag till vårdcentralen, läkaren sa att jag har inflammation på stämbanden..

Dom kunde inte göra något för mig, det enda som fanns att göra var att knipa käft.. så sist var jag tyst i två el tre dagar (och ja, när man är så tjötig som jag är så är det förbannat påfrestande, så det så!)

Så nu håller jag på att tappa rösten igen.. nu vet jag ju i alla fall vad det är.. och hur jag ska "bota" det.
Det är ju något i alla fall.. Så nu sitter jag här och håller käften.. och tro mig.. aldrig har man kommit på så mycket man vill säga och kommentera som när man inte kan göra det! Det är väl ungefär som att det börjar klia överallt när man inte kan klia!

Jag frågade läkaren när jag var där om min yrsel.. hans svar var " Ja, du har ju inflammation på stämbanden, så du är ju inte frisk"
JAHA??

Så ett psyke som.. är åt helvete, milt uttryckt.. röstlös.. och alldeles vimmelkantig...
Jag vet inte vad ni tycker, men för mig är det helt enkelt för mycket! Så jag har tagit lite tabletter, nej inga farliga doser, bara så jag förhoppningsvis kan gå och lägga mig igen. Enkelt uttryckt, jag strejkar i dag!!

skriver med en hand..

jag har länge haft problem med mina leder, kollt mig två gånger för rematism, men dom säger att jag inte har det, så vad gör man?

man knapprar värktabletter och står ut,,, man försöker undvika dom saker som gör ondast, och ber killen att öppna dricka, bära glaset el ta upp ciggen när man inte har styrka i handen för att hålla kvar den i handen...

jag gjorde illa foten för.. drygt två år sen?

den har fortfarande inte läkt helt..

i dag måste jag ha vridit till vänster armen, den dunkar av smärta, men det gör högra med, det är jag van vid.. därimot så är man ju vad vid att använda den, o råkar jag göra det, exploderar smärtan i handen.. försökte nyss använda den när jag skriver, men det gör för ont...

jag borde gå till läkaren i morgon.. men jag vet att dom inte kommer hitta något, so whats the point?

tagit natt medecinen, hoppas jag får sova snart...

Hej på er därute i det vackra vädret!

Det var segt som fasen att komma upp i dag, och ännu mer att gå ut. Men..

Ringde till vårdcentralen för Dannys räkning, han har haft tungt att andas ett tag, och har nojat upp sig något väldigt, så ringde dit i dag, och fick en tid i dag kl 15:00

Så vi har varit där i dag, dom har lyssnat på hjärta och lungor, allt låter bra, gjort ett EKG, och allt ser bra ut där, och så tog dom blodprov, vilket Danny var väldigt rädd för innan, och efteråt blev kommentaren "jag känner mig fånig!"

Han sa det första "AJ!" när hon tryckte dit plåstret! Hehe..
Jag är jättestolt över honom! Hör du det min älskling? Jag är stolt över dig!!

Svaret får blodprov får vi tidigast på tisdag. Och så ska han sätta upp en tid för, hmm, hur stavas det??  Spiromitri? Kolla andningen, kolla för astma och kol. För säkerhets skull.

Både jag och Danny känner oss lugnare nu i alla fall, så det e gött.

Vi belönade oss med varsin glass i solen!! Gött, gött, gött!!

Det måste låta så vrikat, så sjukt och stört för er som aldrig varit där, att det är SVÅRT att låta bli att göra sig illa?? Men tro på mitt ord.. har man börjat.. så är det så svårt att sluta! Det blir ett beroende!

Vad är du beroende av? Koffein? Nikotin? Socker?

Tänk efter på en dag när du känner att du verkligen behöver det.. Din kropp skriker efter det, ditt huvud, tankar fungerar inte.. och så multiplicerar det gånger 10, 20, el 50! Och gör om behovet du har, det gör du om till ren panik, ångest.. Behovet du har är inte längre ett val, det är en nödvändighet för att ta dig igenom dagen.

Att skada sig, blir sättet att ta sig igenom dom närmsta timmarna, minst skadad! Några rispningar kanske ger tillräckligt för att inte ta för många tabletter, att söva ner sig extra och skära sig, bränna sig, kanske ger tillräckligt för att man inte ska ställa sig framför tåget...

När dom som inte varit här, mått så här, upplevt detta.. pratat om "att skära sig", så låter dom så nervärderade att det äcklar mig! Dom drar direkt (dom flesta) slutsatsen att man är en tonårstjej som blivit dumpad av denna veckans "kärlek".

"Hon vill bara ha uppmärksamhet!" Hur många gånger har vi hört någon säga det med hån i rösten?? Och ja, jag har varit där med,  jag har gjort det med. Jag började rispa mig när jag gick i 6:e klass för helsike! Och i år fyller jag 32.. det är skrämmande!
Vad "folk" uppenbart inte tänker på, är att det finns fan så mycket bättre sätt att söka uppmärksamhet!! Och smärtfriare! Vissa tycker det är löjligt.. "skära sig"
Jag säger, "det är något som är jävligt fel!"

Jag vill att ni ska förstå, åtminstonde försöka förstå, att det krävs.. jag vet inte, en jävla smärta, ångest, självhat, frustrering, ilska, mm mm för att faktiskt ta, ja, vad som finns till hands, sätta den mot huden och skära sönder sig!
Det är lätt att råka skära sig av misstag, det har vi alla gjort, men att skära igenom huden, skada sig medvetet, är inte så jävla lätt, och är inte det första valet!

Men sen.. om man har gjort det.. och man fastnar.. om man hemskt nog känner, "jag kan andas i två sec utan smärta" så är det så jävla svårt att inte upprepa det!
Ni tycker väl "två sec, ärligt? Löjligt ju, det är inte värt det!"
Jag säger " då har ni inte känt smärtan, ångesten som river i en, sliter en i bitar. När man sitter med det, då är två sec utan det himlen!"

Till alla er därute som kämpar för att att låta bli att göra sig illa (och ja, det finns extremt många mer sätt än att "bara" skära sig) fortsätt kämpa, varje stund ni låter bli är en vinst!!

Och till alla er som dömmer oss.. Ni vet inte!!! Ni vet inte.. men ni kan faktiskt försöka förstå...

I tisdags var min underbara syster Marie och henne kille Jimmy och tatuerade sig, och det blev så jävla bra! Så snyggt! Hon gjorde en minnes tatuering till våran Mamma som gick bort för två år sen nu i sommar... En älva med så fina färger och en banderoll. Jimmy gjorde en läcker pinuppa!

Tatueraren har faktiskt jag tipsat om, hehe. Han är relativt ny på detta, men blir ständigt och fort, bättre och bättre! Och han har priser som man har råd med!

Åhh.. jag är så sugen på att gadda mig igen ju!! Vill, vill, vill!!
Som det är nu så har jag fyra st. En ros på vänsta ankeln, ett hjärta med Dannys namn i på insidan högra ankel. Dom har inte han gjort.
Därimot så har jag gjort min super tuffa rosa nalle som jag har på höger underarm, jag älskar den! Och så har jag tatuerat in Maries namn på vänstra fotens tår hehe. Låter kanske knepigt, men av en väldigt lätt förstålig andledning, hon har i alla år och fortfarande hjälper mig att stå på benen! Älskar dig Marie! Tack för att du aldrig ger upp om mig!

http://joakimpart.blogspot.se/

Tatuerarens sida!  Jag rekommenderar honom varmt!!

Livet är väl knappas lätt för någon, men att vissa har det lättare.. det är väl bara att acceptera.

Livet med BPS.. är inget liv, det är en daglig kamp för överlevnad!

Livet med daglig ångest... medeciner... svårigheter med allt, från att gå upp ur sängen, till att handla, att ta hand om hemmer och sig själv.

Jag vet hur det är att leva med ångesten som levade demoner inom en, hur det är att ta mer medeciner än man borde för att orka.

Jag vet hur det är att känna sig rätt ok ena stunden, för att i nästa sec vräkas ner i en ändlös svart avgrund där inget annat än smärta existerar.

Jag vet hur det är att göra allt för att sova så mycket man bara kan, för tröttheten man ständigt känner, sitter i själen, och ingen sömn i världen kan bota den, men man sover ändå, då försvinner i alla fall lite tid!

Jag lever men fruktan för andra människor, både deras närvaro OCH frånvaro! Att gå utanför dörren är ett helvete, men lyckas man vill man inte in igen.. el så kan man inte komma in igen snart nog..

Allt är dubbelt i min värld.. samtidigt som det är svartvitt, samtidigt som allt har så starka färger att det gör ont i ögonen, mörkret kan skrämma och det kan trösta, ljuset kan göra en glad för en stund för att i nästa göra så ont.
Det finns inget, ingenting, som är lätt i mitt liv!

Alla tankar.. alla känslor...är som giftiga klor som river mig i strimlor!

Jag har kommit på hur jag ska bli rik, bli miljonär, nä fan, miljadär!!

Jag ska skriva en bok, "hur man tar semester från sig själv!"  Jag ska bara komma på hur man gör först....

Jag ska "bara" komma på hur man gör... Visst hade det varit skönt att aldrig behöva oroa sig för pengar??  Aldrig behöva kolla prislappen, gå med mobilen i affären och knappa in varje krona så man vet att man kan betala när man kommer till kassan..

Fy fan va trött jag är på det!! Men hur trött jag än är på det, och hur mycket jag än önskar att jag var rik, så hade jag värdesatt kunskapen att kunna ta "semester" från mig själv högre....

Just nu är jag så grymt trött på mig själv!! Att hata är alltid en destruktiv känsla, men att hata sig själv är nog det värsta.. Dom flesta andra kan man sparka ut ur sitt liv.. men sig själv? *suck*

Det är en sån dag i dag..

En dag då det känns som att jag utan att blinka skulle kunna skära upp handlederna och titta på medans livet rinner ur mig..

Men jag FÖRSÖKER tro på att det finns en bättre morgondag...

Bara jag tar en sec i taget, en minut, en stund, en dag...

Bara fördriva tiden tills jag kan sova igen, så kanske jag kommer må bättre nästa gång jag vaknar, kanske orkar jag göra något då, kanske kan jag le nästa gång jag vaknar... Så jag försöker att inte göra så jag inte ska vakna igen.. men i bland är det SÅ svårt att låta bli!!

Det måste låta så vrikat, så sjukt och stört för er som aldrig varit där, att det är SVÅRT att låta bli att göra sig illa?? Men tro på mitt ord.. har man börjat.. så är det så svårt att sluta! Det blir ett beroende!  Jag kommer skriva mer om självskadebeteende vid annat tillfälle..

Det kommer inget vettigt ur mig i dag... bara .. ord... men det är ju en andledning till att jag skaffade denna bloggen, det behöver inte vara något vettigt, som när man skriver till någon.  Nej, här kan jag bara spy ur mig orden, tankarna..

*Hur ändrar man ett beteende? Det gör man inte, man lär in ett nytt!*

Jag har fått dom fina komplimangerna, att jag är duktig på att skriva. Att jag har fått ordets gåva, både i tal och skrift, och jag hoppas så att det är sant, då jag har ett enormt behov av att använda ord.  Jag har till och från ett enormt begär av att skriva av mig!

Jag är en gammal själ, som har lev detta livet i snart 32 år, jag var säker på att jag skulle vara borta innan 20, så fråga inte mig hur det här gick till!?!

Jag föddes till Wicca, jag har det i mitt blod, det hör till min själ, även om jag i utövande och kunskap fortfarandes är nybörjare.

Min barndom och uppväxt gav mig Borderline Personlighetsstörning, förkortas BPS el namnet som dom byter över till allt mer emotionellt instabil personlighetsstörning, förkortas IPS.

Mitt liv är en ständig berg-ochdalbana av känslor. En ständig pågående kamp för att överleva dagen, ett krig där jag är min egen största och farligaste fiende. Det jag gör nu, det är bara existens, det är inte ett liv, och där har vi mitt mål, Att leva!!

Jag skriver den här bloggen för min egen skull,

även om jag hoppas att den kanske kan...

ge någon stöd,

ge någon förståelse, el själv insikt

ge någon glädje, men

Jag skriver inte för att vara någon annan till lags

Jag skriver inte för att behaga någon annan

Jag skriver inte för att såra någon

Jag skriver inte för att trigga någon

Jag skriver inte för att någon ska tycka synd om mig,

jag skriver inte för att få medlidande.

Jag kommer att skriva allt som faller mig in. Min vardag, tankar, känslor, wicca, borderline, hobbys och projekt. Jag kommer skriva om människor och djur i mitt liv, om vänner och familj, och om smärta, sorg, glädje och kärlek.

Läs gärna!

Kommentera gärna!

LÄS           KÄNN           TÄNK          REAGERA

Men vill ni ha någon att dömma?? Gå någon annanstans!!!

Hej!

Och välkommen till min nya blogg!

Jag har funderat fram och tillbaka på hur jag ska börja denna bloggen...
men kom till slut fram till att jag kastar er huvudstupa in i mitt liv.

För det är det den här bloggen kommer att handla om,
mitt liv... som är en ständig berg- och dalbana av tankar och känslor.

Så.. redo eller inte... Nu kör vi!!   /// Cat