Nej inte denna gången heller..
Nä.. att planera att göra saker, det verkar vara totalt meningslöst, för det blir aldrig som man har tänkt sig ändå..
Tänkte vara duktig i går kväll, med tanke på att jag ändå inte mådde något vidare.. så jag bestämde mig för att lägga mig tidigt, så redan vid 22-tiden drog jag täcket över huvudet.. och hade då satt väckarklockan på ringning med..lägga mig tidigt, gå upp innan tolv och få lite gjort på den här sopptipen vi kallar hem.. men men.. nu sitter jag här.. som ni märker.. och kl är 03:50.. har väl varit vaken i dryga två timmar... Behöver jag säga att jag inte planerade det här?
Och nu virvlar allt som borde göras runt i huvudet på mig.. och inget av det funkar direkt att göra mitt i natten.. har tagit fler tabletter och hoppas på att komma i säng snart..
Jag hoppas ni har en lugn och sovandes natt därute.. Var rädda om er, och om varandra...
Love is pain...
Kan det sägas på något annat sätt?
Kärlek, äkta kärlek, den stora sanna kärleken... är det inte den vi alla strävar efter?
Och är det inte i strävan efter den kärleken som vi om och om igen slår huvudet blodigt mot väggen?
Vi försöker, och försöker, och försöker, på alla sätt vi kan komma på..
Vi försöker, och försöker, och försöker, på alla sätt vi kan komma på..
Att hitta kärleken,
att bli älskad tillbaka,
att få förhållande att fungera
och att få resten att livet att fungera tillsammans med våran kärlek och vårt förhållande..
Vem kan låta bli att le när dom tänker på den första tiden som nyförälskad?
Vem kan låta bli att le när dom tänker på den första tiden som nyförälskad?
Vem kan låta bli att åtminstonde få en tår i ögat när man tänker på dom som har sårat en, och som man själv har sårat?
Det är himmlen att älska och bli älskad... men att inte få det att fungera, trots att kärleken finns där, det är nog helvetet..
Ingen kan göra en så lycklig som den man älskar, och ingen kan såra en så fruktansvärt..
Kärleken är det vi lever för, men i bland håller den verkligen på att ta livet av oss..
Kärleken är det vi lever för, men i bland håller den verkligen på att ta livet av oss..
Jag vill ju hjälpa!!
Jag känner din smärta, jag känner igen dina tankar..
Jag har ju varit där.. och du hjälpte mig igenom det..
och nu.. när jag så fruktanvärt mycket vill hjälpa dig,
stötta dig, trösta... så är jag bara tom..
Vet du hur många gånger jag har önskat att jag vore mer lik dig?
Detta är ännu en gång..
Du verkar alltid ha rätt saker att säga, dom rätta råden, rätt ord för att stärka och trösta..
Men än en gång når jag inte upp till att vara som dig,
än en gång når jag inte upp tll att hjälpa dig som du hjälper mig..
Och ännu en gång hatar jag mig,
för att jag inte är du, jag är bara jag... and it fucking sucks!
Snälla vet att jag älskar dig, snälla vet att jag vill hjälpa...
och förlåt mig för att jag är den jag är....för jag vet ju att det inte räcker....