skuggliv

Jag vet inte, jag vet verkligen inte... det har inte hänt något, det är inget som är "fel"... så varför känner jag bara för att gråta då?

Troligtvis är det väl att jag är utsliten av att vara sjuk blandat med pms eller nåt, men vad det än är e det skit jobbigt!
Jag hatar att känna så här...
Hatar känslan av att man bara vill krypa ner under täcket och gråta ögonen ur sig, hatar att känna att det är så här livet kommer vara.. jag kommer inte bli bättre, pengarna kommer vara slut innan man har fått dom, kommer inte kunne se allt som man vill se, uppleva dom saker man drömmer om...

Det spelar ingen roll hur jag ser ut, hur jag klär mig, pratar eller gör, för i denna världen, i detta samhället, kommer jag alltid att vara FEL...

Samhällsparasit.. det är väl det ni gillar att kalla oss??

Jag gör vad jag kan, vad jag måste för att överleva...
Jag låter bli, undviker det jag vet kommer ta hårt på mig, det som jag vet få mig att falla
Jag utsätter mig inte medvetet för saker som jag vet kommer göra mig sämre...
Och jag vet att detta ställer mig utanför samhället... men vad kan jag annars göra??


Jag är rädd för att börja på något nytt, för att misslyckas... jävlar, finns det något som sänker en så fort och så hårt?!
Och ingen dömer mig hårdare än jag själv när jag misslyckas med något, visst får man skit från andra håll, det är lika bra att vara medveten om från början...men av någon andledning är man aldrig beredd på hur hårt man kommer straffa sig själv, hur fort och hårt man faller, hur jävligt man dömmer sig själv...

Livet...tänk så många som frågar sig, vad är meningen med det här?
Men dom klarar ändå av ett "Normalt" liv...
Jag vet inte hur ni gör det

Jag förstår mig inte på er, på era väderingar, på vad ni tycker är sant och falskt, på vad som är viktigt och inte.
Jag förstår inte hur ni klarar att utsätta er för allt ni gör, varenda jävla dag!
Men å andra sidan... ni hade inte klarat en timme i mitt huvud, med mitt hjärta, med att känna som jag gör, ni hade ställt er framför närmaste tåg!

Det e så mycket ni inte vet...så jävla mycket... så mycket som hychas ner, och man säger inget...
dom som vet säger inget...

Sschhh, sånt pratar man inte högt om! sånt pratar man om bakom stängda dörrar med folk man hoppas man kan lita på...
Man hoppas att man inte vid något tillfället säger för mycket till fel person, och att detta en dag kommer att straffa sig, att det kommer få saker att gå åt helvete för att man tröttnade på att vara tyst....

Jag är trött på att vara tyst...
finns saker jag hade kunnat berätta, och ni hade låst in mig,
det finns saker jag hade kunnat försökt visa er, och ni hade tittat på mig som att jag vore galen,
det finns personer jag skulle vilja skälla ut, få att skämas och ändra sitt sätt, men det hade bara straffat mig,
för det är jag som känner...
Känner er, känner skiten runt er, känner.. så mycket...
och till skillnad från er har jag inte hittat Off knappen...

det är väl min gåva och förbannelse?
Att jag känner...även när jag önskar att jag inte gjorde det...
Gåva och förbannelse...

Och ni som läser detta, är det någon som läser detta?
Skakar på huvudet och säger "stakars människa" eller "vilket freak" eller "jag känner igen mig men jag vågar inget säga" el "varför släppte dom ut henne får psyket" el "hon tror hon vet så mycket"
Hon tror, eller hon lådsas, eller hon är, eller hon borde...

Javisst har ni alla en åsikt om det jag har skrivit och egetligen.. så har jag inte berättat ett jävla dugg, ni vet inte mer nu än när ni började läsa...

Så innan du tänker alla "hon...." kanske borde du tänka "jag...."

Jepp.. nu har kvinno veckan börjat.. då förstår ja varför jag varit så jävla fräsig det senaste!
Jag har fått den en vecka tidigare än jag brukar... så jag kopplade inte, annars brukar jag varna sambon, "nu är det veckan innan" då är han beredd hehe

 

det är vad jag känner mig som i dag.
har visserligen sovit större delen av dagen fram till nu, och nu e kl 16:13..
men dom stunder jag har varit vaken, och nu, känns det som att jag har vassa taggar riktade mot allt och alla...
Vet inte varför dock...

Ett stort tack till mia dock, den hjälpen gjorde stor skillnad för denna dagen, Du är bäst!

Ska inte skriva mer just nu, risken är att jag bara spottar ut dumheter, lätt hänt när man är på detta humöret...
see ya

Vissa dagar är det meningen att man ska sova bort, jag lovar! I dag är en sån dag, jag mår sämre både fysikt och psykiskt för var minut som går, sen att man inte har några egna cigg kan ju absolut inte ha något med saken att göra :-P

Jävla tids omställning nu med som bara gör mig förvirrad,
kommer en film kl 02, som jag faktiskt skulle vilja se, i vanliga fall, skulle detta inte skapa några problem, men nu, med tanke på hur jag mår så e jag trött...

Var i trapphuset nyss.. såg att någon har satt upp en lapp, "ni som hoppar och slår i dörrar på natten, sluta med det. du vet vem du är, flera anmälningar har gjorts till förbo"

Gissa vems knän som genast började skaka??? jo mina så klart... jag e rädd att min grannen inte skulle dra sig för något för att få bort oss härifrån...
Men vi kan väl fasen inte fört sånt oväsen? Vi är ju alltid noga när vi går på trappsteget på natt/kväll, tänker på volymen på tv, vågar ju inte ens titta på svenskt på kvällen ju!

Vi har inte haft en enda jävla fest, varför? Därför att då hade väl klagomålen hagla in till förbo!!!

I morgon e det söndag, sen måndag.. på måndag får jag ringa ragnhild och fråga om dom här klagomålen, jag blir så jävla nojig! Men fan om det va mot mig, borde då inte jag fått veta något?


Jag eller rättare sagt vi, har ju kommit överens om att hon (grannen) ska få driva oss härifrån, så fan heller, men ska jag behöva oroa mig hela tiden? Det e ju löjligt! Vara nervös att hon ska höra katterna leka, eller att man stänger dörren lite för högt...
Mina nerver är redan så jävla slitna.. kommer det bli hon som till slut lyckas få dom att brista?

jag är rädd för vad som händer den dagen någon får dom sista trådarna som förankrar mig vid jorden, vid någon slags normalit...Är rädd att jag skulle flippa totalt.
Tror att det kommer vara en väldigt dålig dag att vara nära mig...
eller ännu värre, jävlas med mig, oj....

vi får väl hoppas att nerverna fortsätter att laga sig som dom har gjort på senare tid, och att andra inte hinner slita sönder fortare än jag bygger... 

Nej nu tackar jag för mig i dag.
God natt  och sov gott

*****************************************************************************''

************************************************************************************

*********************************************************************************************

*************************************************************************************'


**********************************************************************************

Vad vore vi utan våra vänner???

Sitte på facebook och leker diva, hmmm, små barn roar sig lätt??
Det e i alla fall ganska kul :-) Förutom när jag använt upp all min energi så jag måste vänta, som nu, Blä!

Vi ska snart äta här, kött potatis och beanisesås, ska bli gott, så blir det väl någon film till maten, senare kommer 8 legged freaks på tv, den måste jag ju se hehe

Vad annars, inte mycket... händer inte så mycket när man sover mest.

Fick i alla fall tag i en kompis och fick konfermerat att vi är "vänner som inte träffas så mycket" känns skönt att veta att det inte är någon skit mellan oss i alla fall.
Men vi har ju typ gått så här genom hela vår vänskap, vi umgås i perioder, vi fortsätter vara vänner, men umgås inte direkt, och sen så börjar en ny "period" och vi träffas, umgås och hittar på galenskap.



Jag och gabbe på min 28 års kalas/fest




Lite galen som sagt hehe ;-)

Jag och Gabbes dotter Vilda

vilda ska mata mig med blöta chips, jaja var gör man inte för det charmtrollet :-D

**************************************************************************************

******************************************************************************************

*****************************************************************************************

Jag måste göra lite rättningar här, hennes inlägg handlade inte om mig.
Och hon har inte övertalat mig på samma vis som hennes kompis hade, men jag var svag och lättpåverkad, medans hon var stark, dit hon gick, gick jag, sen om det beror på mig eller henne, låter jag vara osagt. det var nog en mix av det.

Denna texten är kopierad från en kompis blogg... jag är kompisen hon skriver om, vill ni veta det knepiga?
Förutom delen om hennes dotter, så kunde det varit jag som skrivit texten, jag har tänkt det i många år, och i min text, hade det varit hon som är kompisen som övertalade..... Hmmm

"har en liten fråga till er som läser min blogg.

Hur många önskar att dom kunde leva om sitt liv för att kunna göra sitt nuvarande liv annorlunda.
Varför jag vill det är att jag skulle vilja göra min skolgång bättre och välja gymnasielinjen som jag verkligen vill gå på och inte bara för en kompis övertalade mej att välja den linjen för att hon inte ville gå den själv.
Dum som jag va så tänkte jag inte på mej själv utan valde fel linje för en kompis bad mej.
Men jag vill inte byta bort min älskade sambo och dotter som jag har nu utan bara själva skolgången!!

Så...är det fler än jag som har gjort fel i sitt liv??
Kram på er!!"


vad ska man säga, vi har väldigt lika tankar när det gäller skolan, men egetligen, hur gammal e man när man börjar gymnasiet? kommer inte i håg, men en sak vet jag ialla fall, man är inte tillräckligt mogen för att välja sin framtid.
Va fan, låt dom komma ut och praktisera, känna efter vad som är rätt för just dom!

Saknar fortfarandes dom djur som har funnit i mitt liv....
Hästar, hundar, katter....
Sorgen finns kvar i mig, tung och bottenlös....

och börjar bli så jäkla trött på det. Orkar fan inte göra något!
Går mellan soffan, sängen och datan typ..
Men vi får hoppas att med denna vilan att jag snart kommer ordentligt på fötter, så jag kan komma ut och göra något roligt, marknaden (vikingamarknaden i kungälv) ska jag i alla fall gå på, sovida jag inte ligger i kanonhög feber eller något annat roligt :-P
Men jag brukar faktiskt inte ha feber, rätt gött, har hög temp nu men, eller ja när jag var på vårdcentralen.

Hmm, där e det något knepigt..
Jag hade bett om att få göra nya levertester, eftersom sist när jag var inne på sjukan för narkos (fixa mina sk tänder), så gjorde dom ett antal tester, och då var det något som inte riktigt stämmde, men tiden gick och jag kollade inte upp vad som var snett, men så bestämde jag mig ialla fall för att be om att få göra nya tester, bra att göra det lite då och då, med tanke på medeciner och så...
Och allt var som det skulle, allt utom ett prov...
Kommer inte i håg vad det heter, men det kollar enbart upp alkohol, och det var förhjöt????
Det ska ligga på 0,75, tror jag hon sa (jag var nyvaken ok!) och mitt låg på 0,77 eller 0,79... men hade legat på 0.99 tror jag det var hon sa, och jag fattar inte ett jävla dugg!
Så sällan som jag dricker alkohol, ok, när jag väl gör det kan jag dricka till ordetligt (harkel) men jag hade ju fan inte drukigt innan jag gick till vårdcentralen! och inte på ett jäkla tag innan det...
Det var ju inte särkillt högt, så det e ju inget att oroa sig för, men man blir jävla fundersam alltså...
Sa prata mer med läkaren om det när jag ska träffa henne i nov. fråga vad i hela friden det kan betyda, och bero på??!!
Man blir, eller jag blir i alla fall lite.. inte direkt orolig, men väldigt fundersam.. när det inte är något som stämmer, och min lever har ju fått ta en del skit...
Med tanke på tidigare dumheter som har att göra med alldeles för mycket tabletter att göra...
jag vet faktiskt inte vad jag ska tro? Någon som har en teori?

Byte av ämne.
Har suttit och tittat på tv, ett monster till svärmor, den är så jäkla härlig va! Sen roast på bernts... var små kul, men nu ska jag dra vidare strax till facebook, och leka diva hihi

Ta hand om er, och om varandra

Kalle är den typen du älskar att hata. Han är alltid
på gott humör och har alltid något positivt att säga.
När någon frågade honom hur han mådde svarade han: "Om jag mådde bättre hade jag varit tvillingar".
Han var en naturlig inspiratör. Om en av de anställda hade en dålig dag var Kalle där och talade om för de anställde hur man kunde se positivt på situationen. Jag blev nyfiken av att se detta, så en dag gick jag bort till Kalle och frågade honom: "Hur lyckas du?"

Kalle svarade: "Varje morgon vaknar jag och säger till mig själv: Du har två val idag. Du kan välja att vara på gott humör eller du kan välja att vara på dåligt humör. Jag väljer att vara på gott humör."
Varje gång det sker något dåligt, kan jag välja att vara ett offer eller dra lärdom av det.
Jag väljer att dra lärdom av det.

Varje gång någon kommer och klagar hos mig, kan jag välja att acceptera
deras klagan eller jag kan välja att peka på de positiva sidorna i livet.

Jag väljer de positiva sidorna i livet.
"Säkert, men det är inte fullt så enkelt", protesterade jag.
"Det är det", svarade Kalle. Livet handlar om val. När du tar bort allt runt omkring är varje situation ett val.
Du väljer hur du vill reagera på situationen.
Du väljer hur folk skall påverka ditt humör.
Det är du som väljer om du vill vara på bra eller dåligt humör.
Till syvende och sist är det ditt val hur du lever ditt liv.

Jag funderade över vad Kalle hade sagt.

Strax därefter lämnade jag företaget för att starta eget. Vi tappade
kontakten, men jag tänkte ofta på honom när jag gjorde ett val i
förhållande till livet, istället för att bara reagera på det.

Många år senare hörde jag att Kalle var inblandad i en allvarlig olycka
med ett fall på 20 meter från en radiomast. Efter 18 timmars operation
och flera veckor på intensiven, blev Kalle utskriven från sjukhuset med
skenor längs ryggen. Jag träffade Kalle ca sex veckor efter olyckan. Då
jag frågade honom hur han mådde, svarade han: "Om jag mådde bättre skulle
jag ha varit tvillingar. Vill du se ärren?"

Jag avböjde erbjudandet om att se ärren, men frågade honom om vad som
försiggick i huvudet på honom under olyckan.

"Det första jag tänkte på var på min ännu ofödda dotter", svarade Kalle.

" Så medan jag låg på marken mindes jag att jag hade två val. Jag kunde
välja att leva eller jag kunde välja att dö. Jag valde att leva".

"Var du inte rädd? Blev du inte medvetslös?" frågade jag

Kalle fortsatte: "Ambulanspersonalen var fantastisk. De sa hela tiden att
allt kommer att gå bra. Men då de rullade in mig på akutmottagningen och
jag såg uttrycken i läkarnas och sjuksköterskornas ansikten, blev jag
vettskrämd. I deras ögon stod skrivet: "Han är döende". Jag visste att jag
måste göra något.

Vad gjorde du då?", frågade jag.

Nå, det var en sjuksköterska som skrek frågor till mig", sa Kalle.

Hon frågade om jag var allergisk mot något.

Ja", svarade jag. Läkarna och sjuksköterskorna stannade upp medan de
väntade på mitt svar. Jag tog ett djupt andetag och ropade:
"Tyngdkraften".

Genom deras skratt sa jag till dem: "Jag väljer att leva. Operera mig som
om jag var levande, inte död".

Kalle överlevde tack vare läkarens skicklighet, men också på grund av sin
fantastiska inställning.

Jag lärde av honom att varje dag kan vi välja att leva fullt ut.

Inställningen är, trots allt, allt.

Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina
bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga". Matteus 6:34

Egentligen är dagen idag den morgondag som du bekymrade dig för igår.

Har sovit hela natten, och hela dagen, fram till 20 typ.. tror att det kallas trött...
Men jag har ju fått order av läkaren att vila mig så...
Jag hoppas verkligen att jag snart mår bättre, förbannat jobbigt att hålla på att tappa rösten om man pratar i tio minuter, så som det e just nu, pratar jag med mina vänner via text... Facebook.

Så jag har väl inte så mycket att berätta i dag, jag var på vårdcentralen i går, det är något virusaktigt med halsen, men inte tillräkligt för att gå på medecin i alla fall, bara fått order att vila när jag e trött (öhh, det e jag hela tiden) och vila rösten, och så klart, helst dra ner på ciggen... fan om jag kunde det, tror dom inte att jag redan hade gjort det då?

Jag kommer ihåg hur jag brukade tjata på min syster att hon skulle sluta röka, det kunde väl inte vara så svårt? Det var innan jag själv började, och tro mig, det e svårt som fan att sluta!!
Jag har försökt...men är jag inte jävlig innan, så blir jag det, ta mitt ord för det....

Nej, nu e väl tanken att få lite mat i magen och se på någon film, innan jag återvänder till sängen igen...
så... var rädda om varandra...

Jag vet inte riktigt vad det är som händer runt mig faktiskt... Känns som att vänner försvinner lite här och var...
Folk som uppför sig illa och man säger i från, dom kan inte ta det och ber en dra, en annan är så jävla falsk att han bakom min rygg polisanmäler mig!
En som man bara inte orkar med mera...

Men jag har två vänner, vi har varit vänner i..vad kan det vara, snart 8 år?
Dom står vid min sida genom allt!
När jag mår bra och vi gör roliga saker, saker som blir roliga bara för att man gör dom tillsammans, som att bara åka en biltur!
Dom fanns där när det tog slut mellan mig och mitt ex, dom tog emot min underbara pojkvän som jag hittade på lunar, the love of my life! Dom tog emot honom med öppna armar, för dom såg hur lycklig han gör mig, och dom har blivit hans vänner med, dom fanns här när det knakade..
Dom har funnits där genom skratt, fylla, dans, bråk, härliga sommrar, ensama vintrar och när det blåst full orkan och jag har fallit djup.. hela tiden har dom varit vid min sida...
Det är vad jag kallar vänner!!!


Jag vet att inte alla klarar av när jag mår dåligt, och det accepterar jag, jag har vänner som jag tycker jättemycket om, som bara inte klarar den biten, men det e ok, för dom har varit ärliga och sagt det.
Och vi går och fikar, går ut och festar.. och har kul tillsammans.

Nu ska jag förhoppningsvis få en närmare vänskap med mitt ex och hans härliga flickvän. Ska bli så kul att träffas! Så skönt att man kan lägga gamla saker bakom sig, och i stället vinna vänner.

Men vissa.. dom tycks lämna en bakom sig... man vet inte varför...man förstår inte... och det gör ont... dom liksom bara flyter bort i det blå.. och man tappar taget om den hand man alltid trodde skulle finnas där, men deras liv...förändras, och plötsligt finns det ingen plats för mig i det. Dom säger inget... dom bara glider bort, det sårar, och man saknar dom... men aldrig att jag kommer tränga mig på där jag inte känner mig oönskad, aldrig att jag kommer hålla kvar den jag känner vill gå..
Önskar bara att dom kunde ha så pass mycket råg i ryggen att dom sa något... jag vet inte vad, bara något...
För det gör ont....

Men jag har också fått lite nya vänner, dom har härlig humor, dom vet att livet inte alltid är en dans på rosor, och dom accepterar mig som den jag är, med ärr både i själ och på kroppen...
Jag är väldigt glad att ha träffat er!

Sen har jag ju min underbara syster, som jag inte vet hur jag hade klarat mig utan, du gör så mycket.. men du ser det inte själv... Du är den bästa syster man kan ha, jag bara önskar att jag kunde ge dig lika mycket som du ger mig. jag vet att vi är uppvuxna utan att ha lärt oss säga "jag älskar dig" till varandra, men du vet att jag älskar dig, vad gör det att jag har två mammor som inte bryr sig, när jag har dig?? Du har gett mig mer tid, rum, stöd, råd och kärlek än vad den bästa av mammor kunde ha gjort!

och mina två lysande stjärnor..två av mina yngre bröder... jösses vad jag saknar er, jag saknar att få ge er en kram, att höra er skratta... att se er...men jag har ju i alla fall kontakt med er, även om det är via text, jag älskar er båda så mycket, och jag hoppas att ni vet att jag menar att min dörr står alltid öppen för er, ni kan alltid vända er till mig, och jag ska göra allt jag kan för att ge er min hjälp och stöd. Jag är stoltare än jag kan säga över hur fina unga män ni faktiskt är vid den här laget...


Sen har jag ju min "storebror" du är underbar.. vi hörs inte av så mycket, och jag vet att du har fullt upp, men jag känner ändå att jag hela tiden har dig bakom ryggen....
och min extra "lillebror" Du e så go, så härlig och jag är stolt över dig, men du är lite vild av dig, så lite orolig blir jag allt i bland..men det är min rätt som stora syster, att oroa mig, så det så!


Men sen har jag ju den bästa, den bästa av dom bästa...
Min älskade pojkvän, som också är min aldra bästa vän. Jag kan prata med honom om allt, vad som helst, när som helst.
Han håller om mig när livet går för hårt åt mig, han hjälper mig upp när jag inte har kraft att stå själv, han torkar mina tårar då smärtan inom mig svämar över...
Men han finns också där att diskutera med, om allt, om saker som gör mig arg, om det jag inte förstår, om det som gör ont, och om det som gör mig glad, om framtidsdrömmar.
Han finns där, och han ler bara för att jag ler, och han kan skratta bara för att han e så glad att jag gör det!
Det är i hans famn jag finner trygghet, det är med han i ryggen jag kan sträcka på mig och gå ut, det är med honom jag dansar varje tryckare vi hör på krogen, det är han som gör livet värt att leva.
Jag vet att jag klarar mig själv, men jag vet också, att nu behöver jag inte klara allt själv. För han finns brevid mig.
Genom allt...
Det finns ett ordspråk som säger:  Om du älskar någon, släpp den fri! Om den kommer tillbaka, då vet du att det är besvarat!

Och jag vet.... Jag vet vem jag vill leva mitt liv med, det är ganska lätt att hitta någon som man skulle dö för, men att hitta någon att leva för, det är svårare, men det har jag gjort.
Jag har hittat den andra delen av min själ, han gör mig hel.
Det är hans barn jag önskar att jag någon gång kommer bära, det är hans ring som jag med stolthet skulle bära,
Han är mitt allt, min bästa vän, min pojkvän, min älskare, min andra del, min skyddsängel, min kärlek...
Utan honom är livet bara en existens, men han.. han gör att man vill uppleva nästa dag, om det så bara är för att få se honom le, för att få en kram av honom...
Det är han som gör livet värt att leva, och jag älskar dig Danny! Med allt jag är...vissa dagar är jag inte mycket, andra alldeles för mycket, men hela tiden, hur jag än mår, hur världen än snurrar och vad som händer runt omkring... så är jag din...Du fick mitt hjärta första gången du tog mig i famn... och det kommer du alltid att ha.

Det är i dag som vi ska hämta våra nya kattungar! Ska bli så kul att få hem dom! Har längtat länge nu...
Men eftersom jag e dum nog att vänta med saker till sista minuten... så är kattställningen inte klar... *suck* blir så trött på mig själv!

men här är sötnosarna, Fia är den svarta, Den andra heter Cissi

Visst e dom underbara??

Får se vad våra andra små och större monster tycker om dom hehe

 

Just nu väntar jag på Danny, han e gullig nog att gå ner till macken och köpa cigg, för att jag ber honom, och kl är bara 06:30...

Dessutom så har han sovit dåligt i natt, men han gör det i alla fall.. Han vet hur viktigt ciggen är för mig...

Jag hoppas verkligen att han kommer snart, för nu börjar jag snart att klösa på väggarna! Snälla älskligen min, jag blir knäpp här ju.

 

Har fortfarandes massa att göra, att plocka undan, städa, sortera, dammsuga, torka golv, fönster, och så klart kattställningen.. har jobbat så hårt dom senaste dagarna... och allt det tycks ha gjort är gett mig en misshandlad kropp... Ser fortfarandes för jäkligt ut här... jag vet inte.. jag kanske bara ska ge upp, och inse att jag inte kan sköta ett hem??

Jag vet inte, men vet att jag behöver dom där ciggen, och att det ska bli kul att få hem våra nya familjemedlemar i dag,

 

Älskar dig danny, med allt jag är...Tack för allt du gör för mig, för tålamodet du visar, för dom varma kramarna jag får då jag håller på att ramla i hop,  för att du inte skäller på mig för alla konstiga idèr jag har, och som ofta får vänta lite.. men sakerna ska ju ligga här...

jag e hopplös jag vet, men av någon andledning, så älskar du mig ändå... jag har aldrig förstått varför, och kommer nog aldrig att göra heller, jag är bara glad och tacksam att en underbar varelse som du bryr sig det minsta om mig, och inte bara det, utan har gett mig sitt hjärta.. Det e något otroligt!

Här trivs jag bäst, i dannys famn

 

Jepp, i dag är det fredag, och färgen är köpt, så bara jag kan vakna till så e det dags att börja måla min vägg svart hehe

Men det är ju en del möbler som behöver flyttas på och så först.. så i dag blir det arbetar dag minnsan, usch jag bir trött bara jag tänker på det, men samtidigt lite pirrigt i magen, har aldrig gett mig på något så stort projekt liksom...

Jaja, man lär av sina misstag sägs ju det.. jag hoppas att jag inte gör ett misstag nu bara...
Håll tummarna för mig

 

It's a beautiful day, now watch some asshole fuck it up

I don’t just turn heads baby, I break necks.

I`ll try being nicer, If you`ll try being smarter

If I had 5 cents for everytime you said something stupid, Ì`ll buy a gun and shoot you in the face with it.

I`m not always right, but I´m never wrong

 
If you can`t ignore an insult, top it.
If you can`t top it, laugh it off.
If you can`t laugh it of,
it`s probably deserved.

The dirty looks, the jelous stares, the best part is you think I care

Yup, I´m a bitch, a fucking classy one.
Yeah, you`re a ho, a fucking nasty one.

Talking behind my back?
While you`re there,
Kiss My Ass!

Bitch, it`s my world,
your just in it!

 

 

 

Här kommer lite nya kort från när vi firade min 29 födelsedag.
Och här syns också min nya frisyr, kortare än... ja, vanligt... men trivs rätt bra med det faktiskt.



Mina fina paket, innehöll en svart och en vit tröja, såna där tunna långarmade man kan ha till allt, och en jättego kofta :-) Stora tack till mia och martin

Tog inte kort på dom andra paketen, men jag fick även en drake som håller i en spegel, och en film *into the wild* Jag har dock inte sett den än, så den får ni höra mer om en annan gång :-)




Jag och min älskade pojkvän Danny




Jag i min goa kofta :-)




Underbara Mia, puss på dig med sötnos!




Jag med min nya frisyr, visst blev det bra??

Jag och min härliga kusin Ronnie, mer som en storebror än kusin..

 

Mia, jag och Erika, tillsammans är vi ett härligt gäng.


Så nu har ni fått lite ögongodis från en kul kväll, då jag hade trevligt, sen inte så trevligt pga av att en hel 75 på någotvis rann ner i min strupe, jag hade såklart inget med detta att göra, och sen hade jag as kul..
Allt som allt, en härlig kväll! :-D

BEFORE MARRIAGE

John - Ah... At last. I can hardly wait!

Jane - Do you want me to leave?

John - NO! Don´t even think about it.

Jane - Do you love me?

John - Of course! Always have and always will.

Jane -Have you ever cheated on me?

John - NO! Way are you even asking?

Jane - Will you kiss me?

John - Every chance I get!

Jane - Will you hit me?

John - Hell no! Are you crazy?!

Jane - Can I trust you?

John - Yes

Jane - Darling!

AFTER MARRIAGE

Read from the bottom back to the top

Ja i dag känner jag inte en massa hat som i går... känns skönt, men förväxla inte det med att jag älskar människan! *ju mer tid jag spenderar med mina katter, ju mindre tycker jag människor* :-)

Varit nere i ytterby och handlat i dag, jag har köpt svart färg, jepp, jag ska måla en av väggarna i vardagsrummet svart, och så har jag köpt betong, för att jag håller på med ett katt träd :-) vi får väl se vad det blir för skapelse tillslut :-)

Ska börja greja i morgon, för på måndag ska det vara klart för då e det dags att hämta hem dom nya kattungarna :-) ska bli jätte kul, du är så söta! Sissi som den ena ska heta, verkar väldigt framåt, pigg och kavat, Fia verkar lite lugnare, blygare,  hon blir nog den som ska kela mest medans Cissi river lägenheten med hjälp av Joker, ett tokfrö jag har sen innan, sen har jag ju hans syster Bella, hon blir nog glad att joker får fler att busa med så hon får vara lite ifred, även om och också kan få sig sina tokryck hehe

Dennis därimot, det är den älsta jag har, tyvärr var vi tvungen att låta hans "bror" somna in...
Efter det har han varit lite grinig, men det är väl att han hela tiden får påminna joker om vem som är bossen egetligen hehe

Så nu har jag nog handlat det mesta jag behöver till mina närmsta projekt... har dock inte fått tag på sisal rep... får hoppas det duger med matta...


Vad annat?
Jag har suttit och tittat på Debatt... och vet inte riktigt vad jag ska tycka... dom diskuterade om det ska vara olagligt med slöja på vissa platser, och jag kan inte hjälpa det, men... en stor del av mig säger: ta seden dit du kommer, å andra sidan... sammanställer inte jag mig direkt till den stora fokmassan liksom..
Men en sak som stör mig som inte kom upp... det är att dom tycker att vi diskriminerar dom för att dom bär slöja, men det sas inte ett ord om att många utlänska män, muslimer oftast... kallar oss svenska tjejer i kort kjol för hora...  Hmmm vad ska man tycka om det?

från det ena till det andra, jag fryser häcken av mig, det är iskallt här i lägenheten, vi har typ elementen på högsta, men dom e fortfarandes iskalla?? och vill inte ha hit förbo när det ser ut som det gör här just nu...
Så jag får väl ringa dom efter helgen... Då är förhoppningsvis, det i ordning här. Och då få lite värme här, det här e ju löjligt...

 

Betongdjungel  (socialfobi)

 
Jag snurrar runt, runt i panik.

Blicken letar, söker utan att finna.

Jag står mitt i en djungel,

en skrämmande djungel av betong, stål och glas.

 

Plötsligt öppnas dörrar överallt!

Och ut slipper min stora skräck: människor.

Jag slår händerna för öronen,

för att slippa höra deras gälla,

stressade röster,

dom skär i mig ändå.

 

Jag backar in i ett hörn,

trycker mig mot väggen,

försöker undkomma dom.

Jag sluter mina ögon,

kämpar för att stänga dom ute.

Men dom myllrar runt mig,

som stora äckliga spindlar.

Det ryser i min kropp,

av äckel och skräck,

var gång någon nuddar mig.

 

Jag känner hur kedjan,

som ständigt är lindad

runt min bröstkorg,

nu dras åt.

Hur den stryper luften,

den når inte ner i mina lungor.

desperat kämpar jag efter luft,

kippar efter andan,

slåss för att få ner luft i mina misshandlade lungor.

 

Jag faller ner på knä,

som ett träd i storm,

asfalt och grus möter dom,

det gör ont!

 

Kedjan vrider och spänner sig,

som en levande boaorm om min kropp,

Folk stirrar nu,

jag kan känna deras dömande blickar,

hur dom bränner sår på min kropp.

Jag faller framåt,

händerna tar automatiskt emot,

och skrapas till blod på den hårda marken.

 

På händer och knä,

flämtande efter luft,

bränd av folks blickar,

kommer det obarmhärtiga dödande slaget.

Viskningarna,

dom hånfulla skratten,

elakheterna.

Dom letar sig in i mina oskyddade öron,

upp till hjärnan och ner till mitt sargade hjärta.

Min kropp säger stopp!

Det gör för ont.

Jag faller på sidan

och i en sista kraftansträngning,

drar jag ihop mig i fosterställning,

innan andningen slutar ,

hjärtat saktar in och stannar.

 

Sakta lyfter själen,

svävar uppåt.

Utan rädsla ser den ner på betongdjungel

på människorna,

dom kan inte nå mig mer.

Jag förs dit jag hör hemma,

mot en mjuk äng,

fylld av vackra blommor,

dag existerar inte här,

bara mild sommar natt.

Försiktigt läggs jag ner

i det mjuka gräset.

Säker som i en vagga

blickar jag upp mot den

sammets svarta himmeln,

stjärnorna som flirtar med mig

och fullmånen som mjukt lyser upp,

ger mig allt ljus jag behöver.

 

Sakta glider jag över ängen,

mina fötter rör inte marken,

gräset kittlar skönt.

Fri från mitt mänskliga, hatade skal.

Borta är all smärta och sorg,

In i den välkomnade skogen glider jag,

in i dess väntande famn,

mitt trygga hem.

 

Samtidigt går folk omvägar kring kvinnan på gatan.

Hon ligger så stilla och tyst på den hårda marken.

Någon petar på henne med skon och säger med avsmak:

Lever hon?

Ambulansen kommer så småningom,

tar hand om kroppen som så länge varit mitt fängelse.

Men inget av det spelar någon roll längre.

För jag är äntligen fri, äntligen trygg,

för nu jag är hemma.

 

 

 

 

 

Ja, det gör jag faktiskt. Jag hatar livet, jag hatar att känna, höra, se, känna lukter...
Men egetligen är det väl inte livet jag hatar, det är människorna i det!

Jag hatar att höra deras tomma, elaka eller sliskiga röster, jag hatar att se dom, dom äcklar mig, nej inte alla...
Jag hatar att känna svettlukt, deras kroppslukter, jag hatar när dom tar i mig, det får mig att känna mig smutsig!

Så varför så mycket hat just nu?
Jag har precis fått reda på att en så kallad vän, har polisanmält mig för stöld!
Orkar inte utveckla det...
Han har fått tillbaka det han påstått att jag stulit, vilket egetligen var en övernskommelse om att jag skulle få behålla det.
Jag har haft det i något år nu, nu blev han sur för att jag inte betalade tillbaka en 50 lapp, för att jag tyckte han uppförde sig illa. Så nu, för tre veckor tydligen, blev jag anmäld för stöld, och jag fick inget veta förens i dag, det som äklar mig mest, är att under dom här veckorna har jag trott, att kanske, har han börjat ta sig i kragen, han har umgåts med min kille, utan att berätta något...

För ett tag sen blev jag besviken på en annan "kompis" och bad DET, att dra åt helvete!

Jag har blivit sviken av människor i hela mitt liv... om och om igen,
vad är det man säger, Fool me onec, shame on you, fool me twice, shame on me!

Så jag antar att det är jag som är korkad.. men jag lär mig sakta men säkert. Jag vet inte om en andra chans ska få finnas i mitt liv mer...
Folk tycks aldrig ändra sig, hur mycket man än vill att dom ska ha gjort det, hur mycket dom än påstår att dom har gjort det...

Jag är trött, riktigt jävla trött, min själ är utsliten, mitt hjärta sönderklöst...

Lögner, lurerier, bakom ryggen snack, falskhet....
Ni äcklar mig, jag ser era leende, men bakom det ser jag hur din skalle grinar fult åt mig.
Jag ser skuggorna som följer dig, men har valt att blunda för dom...
Shame on me...

Så jag antar att jag istället borde skriva: Jag hatar människan!!