skuggliv

Det växer ett träd,
så knotigt, så fult.
Det står på en klippa
i ingenmansland,
överblickandes hur livet går förbi.

Desperat letande sol och värme,
dess knotiga grenar söker himlen.
Rötter likt blodådrar
ner i mager jord finner väg,
desperat jagandes lite styrka, lite kraft.

Ett träd
som gömmer sina tårar
i regnets draperi,
men något gör att det inte vill,
inte kan ge upp.

Varför växer det här?
Varför så annorlunda,
dömd till ensamhet?
Och varför
fortsätter det sin eviga kamp
i hård värld?