skuggliv

ähh vet inte om någon läser vad jag skriver här, men ärligt talat, för tillfället skiter jag i det.

Jag skriver för min skull, för att jag mår bättre av det, för att det avlastar mitt stackars huvud hehe

Det är alltid fullt på övervåningen, även om det inte alltid går att få ut något vettigt av det.

Men just nu, funderar jag på människan, som så många andra gånger.

Denna knepiga varelse... i bland så enkel att läsa, så korkad, ger förutbestämd reaktion på given signal...

Och andra gånger... speciellt med sådana som man har inbillat sig att man känner...

Hur dom ändrar på sig... hur dom har inverkan på en själv... Hmmm......

Jag är så oändligt trött på att bli besviken på människan! SÅ jävla trött på det!

Jag inbillar mig att jag känner någon, att denna någon känner mig... och sen ändrar saker på sig.. och jag sitter och går igenom det gång på gång i huvudet. Försöker så jävla hårt att förstå.

Kanske är jag feg? El kanske är jag bara för trött. För jag tar inte upp det, för jag vet så väl att det skulle bli gräl, personer tycks inte kunna förstå att jag behöver prata om det, diskutera det, för att förstå, för att kunna lägga det åt sidan. Men säger man något, så tar dom det som ett personligt påhopp el förolämpning, när jag inte alls är i position att med fakta bakom, kunna göra varken det ena eller andra. Jag vill bara förstå!!

Jag vill förstå varför någon reagerar på ett särkillt sätt, eller uppför sig på ett annat.

Jag vill förstå varför personen väljer att uppföra sig på ett sätt som dom vet så väl att det kommer såra mig, spelar det, spelar jag ingen roll?

Det finns en person, som jag kan prata med om allt. Välja vilket ämne som helst, och han tar det för vad det är, en fråga, nyfikenhet, vetgirighet....

Men alla andra får jag välja ämnen, eller ännu bättre låta dom välja. Det är så man bäst håller någon på bra humör.

Det finns alltid något ämne som jag vet att detta ska jag inte/får jag inte/borde jag inte ta upp med denna personen, för det kommer bli gräl, och sura miner. Och jag e trött på det. Är folk så svaga, el fega, el helt enkelt korkade för att kunna diskutera ett ämne utan att bli personligt förolämpade?

Jag vet faktiskt inte, och inte fan kan man fråga heller... kan du tänka dig vad förbannad personen hade blivit??

Jag ska föreställa människa... jag tror jag gör ett dåligt jobb....

För jag vill kunna prata om saker...

För att andras beetende sårar mig och jag kan inte fråga dom om det, såvida jag inte vill ha ett gräl.

Jag tycks tänka annorlunda

jag uppför mig annorlunda

Jag tycker annorlunda

och problemet är: Att "folk" tycker inte om annorlunda.

där har vi en sak till, jag tycker det är facinerande med människor som inte reagerar på ett givet sätt, som klär sig på ett annat sätt, som har andra värderingar och åsikter, framför allt så beundrar jag en person som är annorlunda och kan lugnt prata om det. Diskutera det, och inte ta en fråga som förolämpning.

Varför "får" jag inte säga " det här som du gjorde sårade mig, kan vi prata om det?"

Det blir genast försvarsposition... "skulle jag ha gjort något fel?" "skulle jag ha sårat dig?"

Ja, faktiskt!

Det händer faktiskt, både medvetet och omedvetet!

Och i alla fall jag tycker att om man ska föreställa vänner, så ska man kunna säga, "aj det där sårade!" men nej..

såvida du inte är beredd på ett gräl, och jag vill inte gräla. FAN!

Är jag så svår? Så konstig?

Så jäkla värdelös, att vänskapen med mig inte är värd att reda ut saker med mig?

Jag förlorar vän efter vän...

Jag sårar dom, dom sårar mig, jag förstår inte dom, dom förstår inte mig, jag gör fel, dom gör fel...

och vänskapen med mig är inte värd tiden el engagemanget att diskutera problemet, så i stället lägger man mig och vår vänskap bakom sig.

DET GÖR ONT!

Och ärligt talat inte om vänskap, är värd den tid, energi och engagemang som jag lägger ner på det. För i slutänden, så verkar det som om det alltid är jag som står ensam kvar, sårad och förvirrad.

För väldigt snart efter att man har blivit vänner, så kommer dom här, du får inte prata om det, du måste göra på det här sättet mm

Med andra ord, jag ska ändra på mig, så att jag blir en person som passar in i deras liv, istället för att få lov att vara mig, så varför bli vän med mig från början då?

Jag döljer inget med mig själv... kanske är det de som e problemet?

Jag är för rak.. för ärlig... hmm....

Människan är en konstig varelse... och jag kan inte med stolthet kalla mig det....