Vänner

Jag vet inte riktigt vad det är som händer runt mig faktiskt... Känns som att vänner försvinner lite här och var...
Folk som uppför sig illa och man säger i från, dom kan inte ta det och ber en dra, en annan är så jävla falsk att han bakom min rygg polisanmäler mig!
En som man bara inte orkar med mera...

Men jag har två vänner, vi har varit vänner i..vad kan det vara, snart 8 år?
Dom står vid min sida genom allt!
När jag mår bra och vi gör roliga saker, saker som blir roliga bara för att man gör dom tillsammans, som att bara åka en biltur!
Dom fanns där när det tog slut mellan mig och mitt ex, dom tog emot min underbara pojkvän som jag hittade på lunar, the love of my life! Dom tog emot honom med öppna armar, för dom såg hur lycklig han gör mig, och dom har blivit hans vänner med, dom fanns här när det knakade..
Dom har funnits där genom skratt, fylla, dans, bråk, härliga sommrar, ensama vintrar och när det blåst full orkan och jag har fallit djup.. hela tiden har dom varit vid min sida...
Det är vad jag kallar vänner!!!


Jag vet att inte alla klarar av när jag mår dåligt, och det accepterar jag, jag har vänner som jag tycker jättemycket om, som bara inte klarar den biten, men det e ok, för dom har varit ärliga och sagt det.
Och vi går och fikar, går ut och festar.. och har kul tillsammans.

Nu ska jag förhoppningsvis få en närmare vänskap med mitt ex och hans härliga flickvän. Ska bli så kul att träffas! Så skönt att man kan lägga gamla saker bakom sig, och i stället vinna vänner.

Men vissa.. dom tycks lämna en bakom sig... man vet inte varför...man förstår inte... och det gör ont... dom liksom bara flyter bort i det blå.. och man tappar taget om den hand man alltid trodde skulle finnas där, men deras liv...förändras, och plötsligt finns det ingen plats för mig i det. Dom säger inget... dom bara glider bort, det sårar, och man saknar dom... men aldrig att jag kommer tränga mig på där jag inte känner mig oönskad, aldrig att jag kommer hålla kvar den jag känner vill gå..
Önskar bara att dom kunde ha så pass mycket råg i ryggen att dom sa något... jag vet inte vad, bara något...
För det gör ont....

Men jag har också fått lite nya vänner, dom har härlig humor, dom vet att livet inte alltid är en dans på rosor, och dom accepterar mig som den jag är, med ärr både i själ och på kroppen...
Jag är väldigt glad att ha träffat er!

Sen har jag ju min underbara syster, som jag inte vet hur jag hade klarat mig utan, du gör så mycket.. men du ser det inte själv... Du är den bästa syster man kan ha, jag bara önskar att jag kunde ge dig lika mycket som du ger mig. jag vet att vi är uppvuxna utan att ha lärt oss säga "jag älskar dig" till varandra, men du vet att jag älskar dig, vad gör det att jag har två mammor som inte bryr sig, när jag har dig?? Du har gett mig mer tid, rum, stöd, råd och kärlek än vad den bästa av mammor kunde ha gjort!

och mina två lysande stjärnor..två av mina yngre bröder... jösses vad jag saknar er, jag saknar att få ge er en kram, att höra er skratta... att se er...men jag har ju i alla fall kontakt med er, även om det är via text, jag älskar er båda så mycket, och jag hoppas att ni vet att jag menar att min dörr står alltid öppen för er, ni kan alltid vända er till mig, och jag ska göra allt jag kan för att ge er min hjälp och stöd. Jag är stoltare än jag kan säga över hur fina unga män ni faktiskt är vid den här laget...


Sen har jag ju min "storebror" du är underbar.. vi hörs inte av så mycket, och jag vet att du har fullt upp, men jag känner ändå att jag hela tiden har dig bakom ryggen....
och min extra "lillebror" Du e så go, så härlig och jag är stolt över dig, men du är lite vild av dig, så lite orolig blir jag allt i bland..men det är min rätt som stora syster, att oroa mig, så det så!


Men sen har jag ju den bästa, den bästa av dom bästa...
Min älskade pojkvän, som också är min aldra bästa vän. Jag kan prata med honom om allt, vad som helst, när som helst.
Han håller om mig när livet går för hårt åt mig, han hjälper mig upp när jag inte har kraft att stå själv, han torkar mina tårar då smärtan inom mig svämar över...
Men han finns också där att diskutera med, om allt, om saker som gör mig arg, om det jag inte förstår, om det som gör ont, och om det som gör mig glad, om framtidsdrömmar.
Han finns där, och han ler bara för att jag ler, och han kan skratta bara för att han e så glad att jag gör det!
Det är i hans famn jag finner trygghet, det är med han i ryggen jag kan sträcka på mig och gå ut, det är med honom jag dansar varje tryckare vi hör på krogen, det är han som gör livet värt att leva.
Jag vet att jag klarar mig själv, men jag vet också, att nu behöver jag inte klara allt själv. För han finns brevid mig.
Genom allt...
Det finns ett ordspråk som säger:  Om du älskar någon, släpp den fri! Om den kommer tillbaka, då vet du att det är besvarat!

Och jag vet.... Jag vet vem jag vill leva mitt liv med, det är ganska lätt att hitta någon som man skulle dö för, men att hitta någon att leva för, det är svårare, men det har jag gjort.
Jag har hittat den andra delen av min själ, han gör mig hel.
Det är hans barn jag önskar att jag någon gång kommer bära, det är hans ring som jag med stolthet skulle bära,
Han är mitt allt, min bästa vän, min pojkvän, min älskare, min andra del, min skyddsängel, min kärlek...
Utan honom är livet bara en existens, men han.. han gör att man vill uppleva nästa dag, om det så bara är för att få se honom le, för att få en kram av honom...
Det är han som gör livet värt att leva, och jag älskar dig Danny! Med allt jag är...vissa dagar är jag inte mycket, andra alldeles för mycket, men hela tiden, hur jag än mår, hur världen än snurrar och vad som händer runt omkring... så är jag din...Du fick mitt hjärta första gången du tog mig i famn... och det kommer du alltid att ha.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0