Börja från början..
Det är väl vad man brukar säga va?
När man inte vet vart man ska börja... så ta det från början...
Men nej, alldeles från början.... vet jag väl inte....
Men jag kan ju börja med vem jag är, hur jag blivit den jag är, mm
Jag kallas Cat, det är ett namn jag själv valt, eftersom jag älskar katter, dessutom är jag ganska lik dom.
Dom är alla orginal, självständiga, envetna och har klorna indragna tills dom behövs... som mig...
Sen önskar jag väl att jag var mer som dom, slanka och smidiga, sensuella, och tycks kunna ta sig ur varje knipa, knipor dom oftast satt sig själv i.
En annan sak som vi tycks ha gemensamt.. är att ju högt i från vi än faller, så verkar vi alltid hamna på fötterna.
Jag lever med en psykisk störning, Borderline personlighets störning, nu även kallad emotionellt instabil personlighetsstörning.
Om ni är intresserad av att veta mer om detta, vad det innebär, för jag tar det bara väldigt kort, så läs under borderline, under kategorier.
Borderline är olika för alla som har det, men en sak som vi har gemensamt är deprisson. Jag har levt med detta länge, men det är inte en störning som man födds med, nej, man får det av en "besvärlig" uppväxt.
Den uppväxten kommer jag säkert skriva mer om en annan gång.
Så hur ställer den här diagnosen till det för mig då? Förutom att jag slåss mot deprisson, så har jag social fobi, (mer om det under borderline), jag tänker på tok för mycket, på för många saker samtidigt och ofta sådant jag inte kan göra något åt, jag känner mer än en "normal" person, tänk er att erat humör är som nykelpigorna på liseberg, mitt humör är som balder....
Jag har svårt att förstå hur dom flesta människor kan vara så kalla, och jag passar inte alls in i samhället, jag är sjukskriven sen gymnasiet, och går på starka medeciner för att orka kämpa, för att kunna sova, för att överleva helt enkelt.
En annan sak som dom flesta med borderline har problem med, är att vi är självdestruktiva, det kan man vara på flera olika sätt (se borderline), men för min del så betyder det att jag skär mig, men jag har nu, och detta är jag väldigt stolt över, inte gjort mig illa på 6 mån!
Livet är inte lätt för en "normal" människa... och inte är det lättare för mig...
