skuggliv

Jag vet att ett fall inte är det andra likt, men att vi alla delar en sak, deprisson.

för mig.. är borderline, som att leva med tusen sår i mig som vägrar läka.
Det är att tvivla på varje beslut man tar.
Det är att alltid söka bekräftelse hos andra att man duger.
Det är att stirra på mina ärr och skämmas.
Det är att stirra på mina ärr och undra om det inte är dags att öka antalet.
Det är att tvivla på varje ord som sägs till en.
Det är att tvivla på att det jag ser är sant.
Det är att undra om jag är galen.
Det är att kämpa varje dag, och varje natt.
Det är att må så jävla bra i tio minuter, för att den elfte minuten bara vilja dö.
Det är att gråta över saker som hänt för tio år sen, eller 10 sekunder sedan.
Det är att inte kunna gråta när man behöver det som mest.
Det är att få sån panik att din stupe snörs samman så du inte får någon luft, och hela din kropp krampar.

det är lite vad jag har att leva med varje dag... 24 timmar om dygnet, minus dom som jag med tunga medeciner kan sova bort....