Självskada
Det måste låta så vrikat, så sjukt och stört för er som aldrig varit där, att det är SVÅRT att låta bli att göra sig illa?? Men tro på mitt ord.. har man börjat.. så är det så svårt att sluta! Det blir ett beroende!
Vad är du beroende av? Koffein? Nikotin? Socker?
Tänk efter på en dag när du känner att du verkligen behöver det.. Din kropp skriker efter det, ditt huvud, tankar fungerar inte.. och så multiplicerar det gånger 10, 20, el 50! Och gör om behovet du har, det gör du om till ren panik, ångest.. Behovet du har är inte längre ett val, det är en nödvändighet för att ta dig igenom dagen.
Att skada sig, blir sättet att ta sig igenom dom närmsta timmarna, minst skadad! Några rispningar kanske ger tillräckligt för att inte ta för många tabletter, att söva ner sig extra och skära sig, bränna sig, kanske ger tillräckligt för att man inte ska ställa sig framför tåget...
När dom som inte varit här, mått så här, upplevt detta.. pratat om "att skära sig", så låter dom så nervärderade att det äcklar mig! Dom drar direkt (dom flesta) slutsatsen att man är en tonårstjej som blivit dumpad av denna veckans "kärlek".
"Hon vill bara ha uppmärksamhet!" Hur många gånger har vi hört någon säga det med hån i rösten?? Och ja, jag har varit där med, jag har gjort det med. Jag började rispa mig när jag gick i 6:e klass för helsike! Och i år fyller jag 32.. det är skrämmande!
Vad "folk" uppenbart inte tänker på, är att det finns fan så mycket bättre sätt att söka uppmärksamhet!! Och smärtfriare! Vissa tycker det är löjligt.. "skära sig"
Jag säger, "det är något som är jävligt fel!"
Jag vill att ni ska förstå, åtminstonde försöka förstå, att det krävs.. jag vet inte, en jävla smärta, ångest, självhat, frustrering, ilska, mm mm för att faktiskt ta, ja, vad som finns till hands, sätta den mot huden och skära sönder sig!
Det är lätt att råka skära sig av misstag, det har vi alla gjort, men att skära igenom huden, skada sig medvetet, är inte så jävla lätt, och är inte det första valet!
Men sen.. om man har gjort det.. och man fastnar.. om man hemskt nog känner, "jag kan andas i två sec utan smärta" så är det så jävla svårt att inte upprepa det!
Ni tycker väl "två sec, ärligt? Löjligt ju, det är inte värt det!"
Jag säger " då har ni inte känt smärtan, ångesten som river i en, sliter en i bitar. När man sitter med det, då är två sec utan det himlen!"
Till alla er därute som kämpar för att att låta bli att göra sig illa (och ja, det finns extremt många mer sätt än att "bara" skära sig) fortsätt kämpa, varje stund ni låter bli är en vinst!!
Och till alla er som dömmer oss.. Ni vet inte!!! Ni vet inte.. men ni kan faktiskt försöka förstå...
